Just nu längtar jag riktigt mycket efter att kunna gå ute utan kryckor tillsammans med denne lille killen, fast det går ganska bra ändå, men bara korta sträckor eftersom jag bara få stödja på hälen av foten, liiite jobbigt/tröttsamt blir det.
Men snart tror jag att doktorn tycker just så, får se den 3 december efter röntgen om det läkt lite till, det hoppas vi på.

Man skulle nog försökt gått ner några kilon före denna op. för som sagt... så har jag blivit lite extra rund om... allting

       

En händekse rik dag, att få var med om yngsta barnbarnets dop.

Eftersom jag har världens migrän just nu, så får dessa foton tala sitt eget språk.

Stora syster Oliva och storebror Nils är faddrar och så här ledsen kan man bli.        

Här är det baby prat mellan kusinerna

God natt nu måste jag in i ett mörkt rum innan jag går sönder.