Hela veckan har jag gått och grubblat på denna händelse och
fick bekräftelse i onsdags att det var alldeles sant.

I måndag var jag ute med hundarna på deras promenad, det
regnade ganska mycket och Filur tycker att det är jätte äckligt att bli så
blöt, vi kortade ner rundan några kilometer och tog vägen genom byn hem.

När jag kom fram till ett av husen, mötte jag dödens känsla,
kunde inte röra mej, hundarna förstod också de försökte inte dra iväg med mej
eller se på mej med undran i blicken varför jag stannade så tvärt. Jag stod en
stund för att ta in det jag kände, mina tankar var att det låg en död människa
i det huset, jag gick en bit men något drog mej tillbaka, jag stannade igen och
vände mej om för att verkligen ta till mej känslan och jag var övertygad.

Men eftersom jag blivit avfärdad så många gånger över sådana
här händelser, gjorde jag ingenting åt det, när ska jag börja lite på mej själv
och det jag upplever. Kanske dags att börja lära mig själv lite mer om det
mediala. Upplevde samma sak när min granne dog, jag kände var gång jag gick
förbi att han var död, jag sa till min man att jag känner att grannen är död,
men grannen var en enstöring och tyckte inte om att man störde, så jag gjorde
inget den gången heller och det ångrar jag djupt för det tog 14 dagar innan
någon annan reagerade och då på lukten.

Oftast är det de döda som uppsöker mig, men det händer att
jag vet det som kommer att hända också, många gånger när jag åker bil eller
rättare sagt alltid när jag åker bil, men jag är inte alltid uppmärksammad på
mina sinnen utan tänker på annat och då bromsar jag den informationen jag får, så
vet jag när det kommer upp djur på vägen, men… jag ser sådana händelser
spegelvänt och då menar jag att jag ser djuren innan de far upp på vägen fast från andra hållet, kanske är gör det mig lite förvirrad, inte vet jag, borde nog prata med någon annan som upplever sådant här också.

Ha en skön helg